Angkorian Sunset

Vi diskuterade fram och tillbaka om vi ville besöka Angkor en eller flera dagar. Jag lutade mer åt att vi skulle åka dit minst två dagar, medan Kim inte trodde att vi skulle orka mer än en. Inträdet är ganska dyrt, samtidigt vill man självklart uppleva så mycket som möjligt när man väl är där. En dag kostar $37 och tre dagar kostar $62. (Okej det är inte jättedyrt, men $74 är långt mer än vad vi gör av med de flesta dagar!)

Hur som helst, vi bestämde oss till slut för att köra på en dag. Vi resonerade som så att om vi ångrade oss och ville åka dit en dag till förlorade vi några dollar, men inte lika mycket som vi hade förlorat på att köpa tredagars om vi bara åkte dit en dag.

För att få ut mer av sin biljett kan man köpa den en timme innan stängning kvällen innan. Då får man komma in på området och titta på solnedgången gratis, vilket var helt perfekt för oss! Vi valde att åka till Angkor Wat och titta på solnedgången.

Angkor Wat är den mest kända byggnaden i Angkor och värdens största (!!) religiösa monument. Området täcker 163 hektar och konstruerades under tidigt 1100-tal. Hela bygget tog endast 32 år, otroligt va? Det byggdes som ett hindutempel tillägnat guden Vishnu, men omvandlades till att vara buddhistisk när det tog över som den största religionen i Khmerriket. Bygget representerar berget Meru, som inom hinduismen är gudarnas boning och världens medelpunkt. Jag har fått för mig att Kambodja har fler influenser kvar från hinduismen jämfört med de kringliggande länderna, men hittar ingen information om det när jag googlade.

Tyvärr blev kvällens solnedgång inte jättespektakulär, men det var fint att vandra omkring bland de gamla ruinerna ändå. Det blev dock lite misslyckat.. Vi hade nämligen missuppfattat var vi skulle stå för att få den finaste sikten. Vi snabbade oss genom hela templet, till baksidan, för att se solen gå ner bakom tornen. När vi kom ut bakom templet blev vi ganska förvirrade, det var tydligt att vi skulle behöva gå en bra bit till för att se solnedgången, men tempelområdet slutade några meter bort? Dessutom bad vakterna oss att börja gå mot utgången. Vi fattade ingenting, skulle vi lämna området? Hur skulle vi då komma tillbaka över vallgraven, det skulle ju strax stänga? Hade Teavy kört oss fel?

Jag var rätt besviken (enligt Kim helt nedslagen) under promenaden tillbaka, eftersom jag hade sett så mycket fram emot att ta tjusiga bilder på solnedgången. Då vi var bland de sista besökarna kvar kunde jag åtminstone trösta mig med att vi fick många härliga bilder i det fina ljuset, utan att någon annan kom med i fotot. (Just den biten var en stor utmaning i Angkor.)

Slutet gott allting gott som det gamla ordspråket lyder, då det visade sig att den allra bästa tiden för tjusiga bilder på Angkor Wat är soluppgången! Mer om det nästa gång ;)

Den yttre muren upplyst av solens sista strålar, wow!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer