ÄNTLIGEN

Vi kom till Kamala dagen innan vi skulle flytta in i huset. På kvällen skulle vi besöka familjen och hälsa på hundarna. När vi checkat in på vårt hotell och gjort oss i ordning för att gå blev det plötsligt mörkt på himlen. Inom några minuter föll regnet som aldrig förr. En liten stund senare blev det ännu mörkare. Då försvann elen..!

När vi var i Kambodja gick elen mer eller mindre varje dag, men i Thailand har det bara hänt oss en gång förut. Så typiskt att det skulle bli världens storm just den kvällen, haha. Kamilla, som mamman i familjen heter hade varit på väg hem från grannstaden på motorcykel när himlen öppnade sig. Usch! Det måste ha varit hemskt!

Vi bestämde oss för att vänta ut stormen. Sedan satt vi där, i det beckmörka hotellrummet. Tänk om det fortsätter regna hela kvällen? Ska vi ge oss ut ändå? Hur skulle vi hitta om mobilen dog? Det hela kändes knepigt. Att Thailand har ungefär världens konstigaste adressystem hjälpte inte direkt. Plus att Kims dreads tar så lång tid att torka om de blir blöta. Lyckligtvis drog stormen över efter några timmar. Den försvann lika plötsligt som den kom.

Vi påbörjade vår promenad genom det lilla samhället Kamala. Klockan var runt nio när vi kom fram till huset. Där träffade vi familjen som bestod av Kamilla, Samuel och deras två barn. Vi välkomnades även av ett vitt, fluffigt yrväder vid namn Frasse. Hans storebror Chille var lite mer avvaktande, men kom fram och hälsade så småningom.

Vi pratade en stund och fick sedan en rundtur av det lilla huset. Familjen hade flyttat in för ett par månader sedan och lagt ner mycket tid på att renovera och fixa. Det var jättefint! Två sovrum, ett vardagsrum, ett kök och ett litet badrum. På framsidan finns det en tjusig altan och bredvid den ligger poolen! På baksidan fanns en utedusch och en stor plats för att sola och umgås.

När vi väl träffades och började prata släppte alla nerver direkt. Familjen var jättetrevlig och välkomnande. Hundarna verkade tycka om oss. Huset var hur fint som helst. När vi gick där ifrån var det med lätta steg och glada miner. Det kändes jättebra!

Dagen efter kom vi dit någon timme innan familjen skulle åka till flygplatsen. Vi drack te och pratade en stund. Flickan i familjen visade oss katten Mango som bor hos grannen men som får mat av familjen varje dag. Vi lovade att ta hand om lilla Mango medan hon var borta. Sedan var det helt plötsligt dags för dem att åka. De packade in i bilen och försvann.

Det var plötsligt väldigt tyst i den lilla trädgården. Hundarna tittade efter dem. Jag kan tänka mig att de undrade vad som var på gång. Varför familjen åkt iväg och lämnat dem med två helt främmande människor. Åtminstone Chille verkade ha sina funderingar. Frasse det lilla yrvädret noterade knappt omställningen. Det dröjde inte länge innan han flög omkring som en tok och lekte, som om ingenting hänt.

Vi pustade ut. Nu var vi ÄNTLIGEN framme i huset i Kamala. Efter en månads väntan och längtan var vi där!!

Det var dags att slå sig ner och prova hur det är att bo i Thailand. Fem veckor i ett eget hus med kök, pool och två små söta hundar att ta hand om. Åh, vilken dröm!!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer