Dag 8: Mina fobier.

För ungefär ett år sedan påbörjade jag en bloggutmaning. Trettio olika ämnen som skulle inspirera mig att skriva mer samtidigt som ni fick lära känna mig bättre. Det rann ut i sanden efter sjunde inlägget, men jag tänkte att jag lika gärna kan fortsätta nu! Kika in de tidigare inläggen här.

Spontant tänker jag att jag inte har någon fobi. Jag gillar inte höjder, men det går oftast bra. Jag försöker vara en person som utmanar mina rädslor. Jag vill inte vara begränsad. För en hög höjd betyder ofta en vacker utsikt, eller hur?

När jag var yngre var jag rädd för fåglar, fiskar och grodor. Haha, det är lite udda antar jag. Visst, jag ryser fortfarande om de kommer för nära, men jag tror att jag har lyckats träna bort den värsta rädslan.

En sak som skrämmer mig är ensamhet. Då menar jag inte att jag inte klarar av att vara ensam. Tvärt om så är jag mycket mån om min egentid. Den här rädslan handlar om att att förlora de människor som står mig nära, att inte ha någon att vända sig till eller lita på. Det är en svindlande tanke och jag önskar av hela mitt hjärta att ingen människa skulle behöva uppleva den sortens ensamhet.

Under en period för flera år sedan när jag mådde dåligt hade jag många rädslor som begränsade mig. Det kunde handla om allt från att jag skulle göra bort mig till att något hemskt skulle hända. Usch det var verkligen en vidrig tid! Kan med glädje säga att det blev bättre och att jag inte plågas av sådan ångest längre.

Låt inte era rädslor stoppa er kompisar, vi klarar så mycket mer än vi tror!

Höghöjdsäventyr i Malaysia!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer

Fobibella
Fobibella,

Skönt att inte vara rädd för nåt.

nouw.com/fobibella
bergstrandanna
bergstrandanna,

Jo kanske, men samtidigt tänker jag att vi har utvecklat förmågan att känna rädsla av en anledning! Det är först när den blir överaktiv och tar kontroll över våra liv som den skapar problem. Såg att du har ocd, min mamma hade det så jag lider med dig! Hoppas du hittar ro bland hjärnspökena <3

nouw.com/bergstrandanna