Det blir inte alltid som man tänkt, men det blir bra ändå!

Sista dagen på Phu Quoc! Under förmiddagen hände inget speciellt. Kim hade ont i magen. Vi misstänker det där gatuköket som hade så gott fried rice för även jag kände av det senare på kvällen.. Hah, vi har verkligen haft otur med sjukdomar nu det senaste, men det ju blir bättre som tur är! Hur som helst fick jag gå och hämta mat på en restaurang i närheten medan Kim vilade, sedan fixade jag med tvätten också. Det blev dock inte så jäkla lyckat eftersom vi lät tvätten hänga över natten och då hade det självklart regnat. Allt var dyngsurt när vi skulle åka!!

På eftermiddagen var planen först att vi skulle åka till coconut prison, ett koncentrationsläger-liknande fängelse från Vietnamkriget som nu är ett museum. Tyvärr blev klockan för mycket innan vi kom iväg, fick inse och acceptera att vi inte skulle hinna. Det var synd eftersom jag såg fram emot att lära mig mer om Vietnamkriget. Istället åkte vi till Ho Quoc pagoda, ett stort tempel som ligger jättevackert, högt över havet. Vi hade lite svårt att kommunicera med taxichauffören, som inte kunde engelska. Tillslut tog han fram sin mobil och talade in vad han ville säga i google translate, så kom det upp på engelska. Så självklart egentligen, men kändes så himla smart och smidigt just då. Ett bra tips är att själv ladda ner appen innan man reser!

När vi kom fram insåg vi att vi gjort ännu en miss, vi hade bara linnen på oss! När man besöker tempel ska man nämligen täckta sina axlar och knän. Åhh, jag har alltid tänkt att jag är en sån turist som respekterar kulturen jag kommer till, men jag glömde helt enkelt bort. De andra besökarna tittade lite på oss, men de munkar vi såg verkade inte bry sig nämnvärt. Senare såg vi andra som visade axlarna också, men när vi först insåg det kändes vi oss så dumma! Därför valde vi att inte gå in till själva altarna, utan beundrade dem från avstånd och lät de buddhister som kom för att be göra det ifred. Det fanns flera olika byggnader med altare och stora statyer lite var stans, plus en massa växtlighet. Inne vid altarna var det jättefint dekorerat med statyer, lampor och blommor, väldigt tjusigt!

Överst i mitten ser ni ett av altarna. Under det är den buddhistiska flaggan!

Efter en runda på tempelområdet var det dags för en annan rolig grej! På Phu Quoc öppnades nyligen världens längsta linbana. Man åker högt upp i luften, över vattnet för att komma till den närliggande ön Hòn Thơm. Jag vet inte varför men jag var riktigt taggad på det! Det var även perfekt tid att komma dit för solen skulle just gå ner!!

Själva området var byggt i romersk stil, vilket var lite udda. Tydligen ska man bygga en park ute på den andra ön, så åker man med linbanan för att komma dit. Jag hade läst att det var öppet till nio, men det visade sig att de sista turerna gick mellan sju och halv åtta. De förklarade att en halvtimme var för kort tid för att åka både fram och tillbaka. Åhhh, typiskt!! Här blev jag faktiskt lite frustrerad, jag hade verkligen sett fram emot att åka linbanan. Önskar vi hade åkt dit tidigare i veckan, men eftersom vi varit sjuka var det så var det inte så mycket vi kunde gjort. För att trösta mig köpte jag matcha iste och beundrade solnedgången en stund innan vi hoppade in i taxin och åkte hem.

När jag skulle ta en bild på själva banan var det några trädgårdsarbetare i närheten som pekade mot oss och skrattade. Hahaha, vet inte varför, men det har hänt några gånger att lokalbefolkningen gör så. Antar att de tycker vi väljer lustiga motiv att fota? Det påminner om ett annat kul minne. Jag tog kort på en krabba som låg bredvid vägen. Efteråt berättade Kim att det satt en gubben intill och han hade skrattat gott. Det var nämligen hans sopor jag fotade, hahahaha!! Den gången förstår jag att han skrattade, men att det var så lustigt att ta bild på linbanan? Haha!

På kvällen blev det ännu en aktivitet, som jag tror är en av de absolut sjukaste grejer jag och Kim gjort i våra liv. Haha, nu blir ni nyfikna va? Berättar om det nästa gång ;)

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer