En lugn liten kille: Lär känna hundarna (del 1)

Idag tänkte jag presentera hundarna som vi tog hand om i Thailand. Vi börjar med Chille!

Chille. Underbara Chille.

Som ni hör på namnet är han en lugn liten kille. Han spenderar gärna sin tid med att lapa sol eller sova i soffan. Helst intill någon som kan skydda honom när lillebror Frasse vill bråka. Om nätterna hoppade han alltid upp och kröp nära någon av oss. Såå hjärtvärmande och gosigt. ♥

Chille är smått nervös när det kommer till nya människor. Som jag skrev i ett tidigare inlägg tog det en stund att komma fram och hälsa på oss främlingar första gången. Jag vill minnas att han till och med var lite skakig.

Det fanns dock några tillfällen när Chille blev som utbytt och inte alls var sitt vanliga lugna själv.

Till exempel när det hände något livat. Då kunde han bli så pass uppspelt att han fick svårt att andas! Vi fick magsjuka precis när vi kommit till huset och mellan kaskadspyorna var vi tvungna att försöka lugna ner Chille så att han kunde andas. Lilla stackaren!

När vi kom hem efter att ha varit borta från huset blev han också helt uppspelt. Jag vet inte om Frasse var dum mot honom när vi var borta eller om han helt enkelt föredrar mänskligt sällskap. Han blev GLAAD. Hoppade omkring som en tok för att välkomna oss. Det såg ut som om han hade fjädrar under tassarna! Haha åh, lilla hjärtat. Blir så glad när jag tänker tillbaka på det.

Endast ett fåtal gånger såg jag honom leka. Ofta skulle Frasse, som har mycket mer energi komma och ta leksaken (och uppmärksamheten.) Det Chille tyckte var allra roligast var att jaga en sopkvast. Då började han skälla otroooligt högljutt och jagade den runt, runt. Det var underbart att se honom så glad, men det gick inte att leka länge eftersom man fick ont i öronen..

Chille var väldigt skötsamt. Det var lätt att ha med honom och göra. Det enda som kunde vara jobbigt var att han skällde när någon gick förbi huset. Poolkillarna vågade sig knappt in på tomten. En gång jagade han till och med efter hyresvärden och försökte nafsa honom i benet.

Frasses skall var mer som ett ynkligt ylande, medan lilla Chille skällde riktigt ordentligt. Ofta började Frasse yla lite lätt och triggade då igång Chille. Det lät som om den ena hade utkikspost och den andra var det tunga artilleriet, haha. Det såg även ut så på deras gångstil. Frasse såg ut som en liten prins när han trippade fram, medan Chille gick som en muskelknutte.

Det typiska är ju att dessa små hundar tror de är stora nog att ta ner vem som helst. Många gånger höll vi på att bli galna på detta eviga skällande. Chille hade åtminstone vett nog att sluta när vi sa till honom (för det mesta..)

Frasse å andra sidan.. Berättar mer om den lilla galningen i ett annat inlägg!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer