Femstjärnigt hotell

Hej solstrålar! I tisdags var näst sista heldagen i Vietnam. Det har varit mycket velande oss emellan angående var vi vill åka härnäst. Till en början var vi inne på att köpa ett visum och stanna längre i Vietnam. Det visade sig att det skulle kosta $95 per person. Jämfört med ca $40 om man köper det innan man åker in i landet. Kändes inte värt att betala så mycket pengar för 15 extra dagar. Vi kollade och bollade en massa olika alternativ. Att flyga till Indonesien eller Thailand var några idéer. Vi lekte med tanken att göra något helt oplanerat och annorlunda, typ åka till Japan. Vi funderade även på att göra en boarder run - alltså köpa ett nytt visum för $40, åka över gränsen och sedan tillbaka för att på så vis få 30 dagar till i Vietnam. Grejen är att vi då måste betala ca $40 för att komma in i Kambodja, då känns det ganska slösaktigt att vända vid gränsen. Varför inte utnyttja i alla fall ett par dagar i Kambodja? Så där är vi nu. Vi funderar på om vi ska tillbaka till Vietnam igen eller åka vidare mot Thailand. Jag har fått ett grymt bra intryck av Vietnam, men just därför kanske det är klokt att spara till en framtida resa, något att längta till! Vi får se vad framtiden ger och vilka möjligheter som öppnar sig, jag håller er uppdaterade!

Hur som helst, eftersom det började närma sig resdagen åkte vi i tisdags in mot stan för att fixa biljetter till Kambodja. Det gick smidigt och var lustigt nog billigare att åka åt det här hållet. Är smått nervös för gränsen faktiskt. Förra gången vi åkte in i Kambodja hade vi visum fixat i förväg, nu ska vi göra det på plats. Har läst en del om att det kan vara struligt. Just gränserna in i Kambodja verkar vara ökända. Folk blir lurade, får vänta länge och så vidare. Tyvärr har det färgat min åsikt om Kambodja lite. Visst, det säger väl inget om landet i stort egentligen, men det är tråkigt att vara smånervös för hur det ska gå varje gång man ska åka dit..

Efter att vi fixat biljetter och växlat pengar strosade vi runt i jakt på mat. Vi kände plötsligt att det luktade otroligt gott. Doften kom från ett ställe som såg rätt öde ute, men vi chansade och gick in. Vi möttes av en trevlig kille som berättade att han var från Phuket i Thailand men flyttat hit till Phu Quoc i början av året för att öppna restaurang. Vi åt fried rice (Kim tog grillad kyckling till) och det var ta mig tusan det godaste fried rice jag någonsin ätit!! Det säger verkligen något för jag har ätit det på måånga ställen under den här resan! Jättekul att gå in på ett otippat ställe, som inte ens var utmärkt på kartan och få äta otroligt god mat! Älskar det!

Nu kommer ännu ett inlägg i kategorin lustiga situationer som vi råkat försätta oss i. Hahah, blir helt full i skratt när jag tänker på det!! Vårt boende är relativt nyöppnat och de flesta taxichaufförer har inte vetat var det ligger. Därför har vi börjat säga namnet på ett femstjärnigt hotell som ligger mitt emot, då vet de direkt vart vi ska. Tidigare har vi blivit avsläppta ute vid vägen, men den här gången försökte chauffören antingen vara snäll eller tjäna lite extra. Fastän vi sa "you can stop here" när vi var ute vid vägen svängde han in och släppte av oss vid lobbyn. Jag kände direkt hur pinsamt det blev när en finklädd ung kille öppnade dörren åt mig och jag steg ut framför en otroligt lyxig byggnad. Jag svär att alla tittade på oss och undrade vad vi gjorde där, haha så dumt!! Vad skulle vi göra? Hoppa av och sen bara gå iväg medans alla tittar på oss och undrar vad fasen vi håller på med? Hör ni hur dumt det låter?

Vi tänkte att vi kunde gå till stranden när vi ändå var i närheten och började gå åt det hållet. Då kom en annan finklädd herre fram, antog att han var någon slags manager. Han frågade om vi bodde där (det såg man på oss att vi inte gjorde) och förklarade att man måste betala för att vistats på hotellet om man inte bor där. Vi förklarade vad som hänt och sa att vi bara ville gå ner till stranden. Han skrattade lite. Tror inte han var van vid att handskas med luffiga backpackers som gladeligen erkänner att de inte har koll på läget. Antar att det är sånt som inte händer så ofta på femstjärniga hotell. Hade vi försökt smita in eller var vi två förvirrade idioter, som vi utgav oss för att vara? Han visste nog inte själv vad han skulle tro. Han eskorterade oss i alla fall, vilket kändes märkligt. Det kanske är kutym på femstjärnigt hotell att följa folk överallt, vad vet jag.

Här är två bilder på hotellet! (från google)

Den här mannen alltså.. Han var så oerhört proper och samlad. Det kändes som att han var tagen ur en film, det blev liksom overkligt!? Han hade säkert en lättsam sida privat, men var helt klart en mästare på att gå in i lyxhotell-servicerollen. Vi gick längs en enorm och jättevacker trädgård, kantad med stora tjusiga dammar. I byggnaderna intill låg fina restauranger och andra faciliteter. Vi frågade vad det kostar att bo där en natt. Fyra miljoner dong fick vi till svar. Fyra!! Miljoner!! Det är ungefär 175 dollar, 1500 kr, för en natt!?!? Jämför med vår budget på ca 15 dollar/natten. Som sagt, det syntes att vi inte hörde hemma där. Vi kommenterade på svenska hur sjukt det var att det kunde kosta så mycket. Då visade det sig att mannen hade vänner från Sverige och förstod lite svenska, bra där.

Hahaha, hela händelsen blev surrealistiskt och rätt pinsamt, men såhär i efterhand var det coolt att få en inblick i ett helt annat liv.

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer