Folkmordet som fick stöd i Sverige!?

Jag vill börja med att varna de som är känsliga att det här inlägget kommer bli ganska starkt. Jag fick själv ont i magen av att skriva det. Kambodja har nämligen ett väldigt mörkt förflutet. För drygt 40 år sedan dog 2-3 miljoner människor, ungefär en tredjedel av landets befolkning, i folkmordet i Kambodja. Under ett par timmar fick vi lära oss om vad som hände och ta del av de hemska öden som mötte många människor, för att få större insikt i Kambodja som land.

Jag tror det är oerhört viktigt att vi tar del och lär oss av dessa fruktansvärda händelser, hur jobbigt det än är. Vi är alla väl medvetna om förintelsen i Tyskland, men lär oss sällan om de tiotal folkmord som skett efter andra världskriget. Faktum är att det finns folkmord som pågår än idag. Självklart läser var och en så mycket den orkar, men jag vill tacka er som tar er tid att försöka. Jag tycker att det är vår skyldighet.

Vi börjar med en liten historialektion.

Efter ett par år av inbördeskrig kom Pol Pot och röda khmererna till makten 1975. Kampucheas kommunistiska parti som de egentligen hette ville bygga upp ett nytt land från grunden. Idén var att Kampuchea skulle bli en utopi av jämlikhet och självförsörjande genom hårt arbete. Landet bytte samtidigt namn till Demokratiska Kampuchea. (Det är namnet för Kambodja på Khmer.)

1975 utnämndes till "year zero", början på den nya tiden och det nya Kampuchea. I städerna fylldes gatorna av enorma folkmassor när hundratusentals människor skulle förflyttas ut på landsbygden. Regeringen sa att det fanns risk för bombningar och att man skulle kunna återvända om några dagar, därför var det många som inte ens måste sina dörrar. Det egentliga syftet med evakueringen var att städerna sågs som centrum för den onda kapitalismen och skulle därför avvecklas. De som inte kunde gå avrättades och den långa vandringen tog livet av många barn, sjuka och äldre.

På landsbygden satte man upp arbetsläger och tvingade människor att arbeta med jordbruk. Regeringens ambition var att dubbla landets risproduktion. Det var förbjudet att äga land och att praktisera någon religion. Människorna som kom från städerna kallades "det nya folket" och ansågs underlägsna "det gamla folket" - de människor som bott på landet och brukat jorden sedan tidigare. De flesta som kommit från städerna hade aldrig arbetat med lantbruk förut och utbildningarna de fick var minimala. Ofta fick de straffarbete för att de gjorde fel eller anklagades för att arbeta för långsamt med avsikt att sabotera. Många dog av det hårda arbetet, svalt ihjäl, blev sjuka eller blev misshandlade av de som övervakade lägren.

De människor som inte bidrog till kollektivets bästa sattes i fängelse. Detta var potentiella revolutionärer, politiker och andra människor med förbindelser med utländska regeringar, men också majoriteten av alla högutbildade. Småsaker som att tala flera språk, att ha glasögon eller ljus hy sågs som tecken på att du var intellektuell och därför ett hot. Ofta utplånade man hela familjer för att minimera risken att någon skulle försöka hämnas. I slutänden var det också många bönder och medlemmar ur röda khmererna som blev mördade.

För att lära sig om de röda khmererna och Pol Pot-regimen finns det i huvudsak två platser att besöka i Phnom Penh. Killing field Choeung Ek och S-21 Tuol Sleng. Liknande platser fanns över hela landet, men dessa två är de mest välkända.

Tuol Sleng var en gymnasieskola som gjordes om till ett hemligt fängelse. Här torterades människor tills de erkände påhittade brott, som de sedan avrättades för. Det var märkligt att vandra omkring i de gamla skolbyggnaderna. Man kunde så tydligt föreställa sig de glada ungdomar som studerat där, såväl som de tusentals människor som blivit torterade och mördade i samma salar.

En del salar bestod av små fängelseceller i trä, andra var fyllda med fotografier på de 17,000 människor som dog här. I vissa rum fanns bara en metallsäng och ett enda fotografi. Bilden föreställde en plågad människa som låg fastkedjad på sängen. De var de sista fångarna som avled innan röda khmererna flydde från fängelset.

När vietnamesiska trupper störtade Pol Pots regim och hittade fängelset fanns det bara sju överlevande. En av dem var konstnären Vann Nath som sedan dess målat många konstverk för att illustrera tiden i fängelset. Vi fick faktiskt träffa en annan av överlevarna vid namn Chum Mey. Han var där och sålde sin bok om tiden i fängelset, självklart fick en kopia av boken följa med hem.

Många dog redan i fängelset, men många skickades också iväg till killing fields. Man satte ögonbindlar på fångarna och sa till dem att de skulle flyttas till nyare byggnader, men egentligen skjutsade de till sin död.

Kulor var för dyra, därför slog vakterna helt enkelt ihjäl fångarna. Ofta användes redskap som människorna hade arbetat med på jordbruken, som släggor, yxor och bambupinnar. Det känns så otroligt grymt att de dödade sina fångar på det sättet. Om man jämför med till exempel en gaskammare så förstår jag att vakterna kunde distansera sig från vad som hände, de tog inte varje ensklit liv med sina egna händer. Dag efter dag skickades det upp emot hundra fångar till Choeung Ek.

Intill gravarna har man byggt en buddhistisk stupa som fyllts med kranier och andra bendelar från offren. Vi kunde tydligt se var någons skelett hade blivit krossat eller fått stora jack i sig. Det var märkligt att se ben från döda människor sådär, tror inte vi har gjort det förut. Men kände verkligen med de stackars människor som fått sin sista vila här. Vilket fruktansvärt öde. Vi som besökte stupan kunde köpa blommor och rökelser eller helt enkelt be en stilla bön, för att hedra deras minne.

Mass grave of 450 victims

Vänster: The Dark and Gloomy Detention

Here, was the place where victims transported from Toul Sleng and other places in the country were detained. Usually when the truck arrived, the victims were executed immediately. However, as the number of victims to be executed was increased up to over 300 per day, executioners failed in attempt to kill them withing a day. That is why they were detained for execution the next day. The detention was constructed from wood with galvanized steel roof. It wall was built with two layers of flat wood were to darken and also prevent prisoners seeing each other. Unfortunately, the dark and gloomy detention was dismantled in 1979.

Höger: Please don't walk through the mass grave!

"The tree was used as a tool to hang a loudspeaker which make soud louder to avoid the moan of victims while they were being executed."

Genom våra ljudguider fick vi höra musiken som brukade spelas här, det var väldigt kusligt.

Detta var en av de sorgligaste sakerna i Choeung Ek. I massgraven bredvid låg hundratals spädbarn som blivit dödade genom att bli slagna mot det här trädet. Armbanden har hängts upp av besökare för att hylla de som dog.

Min vän Borey som är khmer berättade att de slutat lära ut om det här i skolan. Regeringen säger att det är för sorgligt, att Kambodja borde gå vidare från det hemska. Det värsta är att det fortfarande sitter människor i regeringen som hade med röda khmererna att göra.

En märklig och oerhört kuslig sak vi fick lära oss var att det fanns stort stöd för revolutionen bland den svenska vänstern. Det fanns även en förening i Sverige för människor som stödde de röda khmererna. Fyra svenskar från Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea fick till och med besöka landet och äta middag med Pol Pot. Vad jag har förstått var dessa svenskar bland de enda som kom in i landet under den här tiden. Efter två veckor fyllda av propaganda och iscensatta möten med glada invånare kom gruppen tillbaka till Europa och berättade för världen om hur fredligt och fint det var. På grund av deras vittnesmål misstroddes de flyktingar från Kampuchea som berättade om allt det fasansfulla som hänt dem, man påstod att de överdrev eller rätt ut ljög.

Än idag är det bara en person från den gruppen, Gunnar Bergström. som bett om ursäkt för vad han stödde under den tiden, för att de fick hela världen att misstro de offer som lyckats fly. Är inte det hemskt? Är det inte också galet att vi i Sverige aldrig fått lära oss om detta?

En annan väldigt chockerande sak är att röda khmererna fortsatte representera Kambodja i FN i fjorton år. FJORTON ÅR? För mig låter de helt galet, men de sågs som en motvikt till Vietnams, och i förlängningen Sovjetunionens, inflytande i Sydostasien och fick därför fortsatt stöd av Kina och flera västländer.

1997 etablerades den internationella domstolen i Kambodja för att åtala de som ledde röda khmererna. Inte för ens tio år senare var de redo att börja rättegångarna. Fem av de högst uppsatta inom röda khmererna åtalades. Tre av dem blev dömda till livstids fängelse. De andra två rättegångarna avslutades då en av de anklagade gick bort och den andra hade grav alzheimers.

Vad hände då med Pol Pot? Han fortsatte leda röda khmererna som behöll kontroll över vissa områden i Kambodja. Mot slutet av hans liv dömde röda khmererna honom till husarrest efter att han beordrat mordet på Son Sen, som varit hans högra hand under många år. En kväll när Pol lyssnade på radion hörde han nyheten att röda khmererna planerade att lämna ut honom till den internationella domstolen. Han avled samma kväll, 72 år gammal.

Choeung Ek: Stupan och ett fält med tömda massgravar.

"Att ha en politisk ideologi är inte fel. Felet uppstår när det blir en dogm och innehåller en världsbild som inte tål att diskuteras och ifrågasättas. Den ideologi som vägledde mig på den tiden beskrivs enklast som maoism. Olika former av marxism-leninism är provad i olika länder - hela tiden med förfärliga resultat. Kambodja 1975-1979 var den mest totalitära stat som funnits i modern tid. Kommunismen i olika former behöver granskas kritiskt - varför går det så illa varje gång? Det finns ett totalitärt drag inbyggt i systemet. Kommunismen är en utopi - drömmen om det perfekta samhället. Pol Pot hade en vision och det fanns inget pris som var för högt för att nå dit."

Utdrag från Gunnar Bergströms hemsida (<- länk)

Hela den här dagen blev oerhört tung och man gick med hjärtat i halsgropen och en klump i magen konstant. Att detta hänt här i lilla Kambodja, för bara 40 år sedan!? Att så många människor satte livet till medan övriga världen inte gjorde något för att stoppa det? Att Pol Pot levde ut sitt liv i frihet och endast fem personer åtalades? DET ÄR SÅ SJUKT!? Jag vet inte var jag ska ta vägen.

Det går inte förstå hur mänskligheten kan göra så här mot varann och att det fortsätter ske om och om igen. En viktig sak vi alla måste vara medvetna om är hur farligt det är att göra skillnad på olika människor och att skylla alla problem på en viss grupp i samhället. Tyvärr är även det något som händer hela tiden. Det gör mig rädd. Har vi inte lärt oss någonting?

Ta hand om varandra, döm ingen på förhand. Låt aldrig hat och våld vinna.

Om någon läst ända hit, tack så mycket. Jag vet att det inte är rolig läsning, men jag känner så starkt att vi är skyldiga att lära oss om dessa händelser. För de som fick sätta livet till. För de som i framtiden kan komma att drabbas.

Ta hand om dig!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer