Graviditeten: Vecka 11-14

Anteckningar.

Vecka 11.

- Fortsätter berätta för familjen. Det blev både skratt och tårar, de är så fina!

- Sjöng för Knyttet idag, hur mysigt!?

Vecka 12.

- När Kim pussar på magen är typ det bästa i världen!

- Längtar till ultraljudet!

- Första besöket hos barnmorskan, allt såg bra ut. Retro + returbutiken + kinamat på Amazing taste.

Vecka 13.

- Fixat gravidförsäkring idag. Skönt att ha det gjort!

- Första ultraljudet idag! Så mysigt att se Knyttet! Kims ansiktsuttryck var såå fint

- Längtar redan till näst ultraljud!

Besök på Tabergstoppen. Älskar utsikten!

Tredje månaden! Det var mitt i sommaren och det hände mycket roligt. Vi badade, umgicks med familj och vänner, grillae och åkte till Öland.

Vi fortsatte berätta för våra familjer i omgångar. Det var fint att se hur glada alla blev och värmde verkligen i hjärtat. Minns speciellt att Kims morfar blev helt sprallig när vi berättade, haha det var så gulligt!

Redan nu började illamåendet släppa och jag kände mig piggare än tidigare. Jag var fortfarande trött, men behövde inte vila lika ofta.

Från mina anteckningar känns det som att vi mer och mer, vad ska man kalla det, började få ett band till Knyttet? Vi började prata och sjunga för magen. Så. Himla. MYSIGT! Dock skulle det dröja ett tag till innan vi fick något gensvar :)

Var på första besöket hos barnmorskan. Det kändes tråkigt att Kim inte fick följa med, men det fick gå. Min barnmorska var jättetrevlig och det kändes skönt såklart. Hon tog några prover och vi gick igenom mina levnadsvanor och vilka sjukdomar som finns i familjen. Sedan pratade vi om graviditeten, min livssituation och vilka förväntningar jag hade på den kommande tiden. Proverna såg bra ut men jag fick börja äta järntabletter, så jag antar att det värdet var lite lågt.

Samma dag gick jag på secondhandrunda med Emilie och hennes syster. Det slutade med att jag köpte en första body och pyjamas till Knyttet. På ett sätt kändes det för tidigt, men i och med besöket hos barnmorskan kändes allt mer på riktigt. Jag minns Kims reaktion när jag visade bodyn. Han höll det lilla tygstycket i sina händer och man kunde riktigt föreställa sig bebisen som snart skulle ligga där i hans famn. "Nu blev det mer verkligt!" sa han. Den där bodyn har fått hänga i vårt vardagsrum under hela graviditeten, som en påminnelse om vad som väntar.

I slutet av månaden var det första ultraljudet inbokat. Tyvärr fick jag med anledning av corona gå dit själv. Det kändes tråkigt, det tyckte vi båda. Lyckligtvis kunde Kim vara med genom videosamtal i alla fall. Jag är supertacksam att vi fick dela den stunden tillsammans. Har förstått att inte alla har fått den möjligheten. Det var verkligen speciellt att få se vår lilla bebis! Knyttet verkade ha det bra, låg och chillade med händerna bakom huvudet och klunkade i sig fostervatten. Haha, det såg så gulligt ut! Man kan inte annat än bli glad i den stunden. Jag hade nog gått och oroat mig lite innan, man vet ju aldrig vad de kommer se, men allt såg jättebra ut. Såå skönt!

Jag började också lära mig mer om graviditet och förlossning genom att läsa böcker. Jag har inte läst jättemånga, fyra eller fem i skrivande stund, men de har hjälpt mig att greppa förlossningsförloppet bättre. Förr var jag livrädd för att föda barn. Som tonåring var jag bergsäker på att jag aldrig skulle göra det. Skulle jag någonsin skaffa barn var det adoption som gällde! Nu ser jag som tur är helt annorlunda på saken.

Visst, jag har fortfarande en del oro kring förlossningen, men det är nog naturligt. Nu känns det som en stor och svår utmaning, men ändå som något överkomligt. Till största del ser jag faktiskt fram emot det! Jag tänker att det är bland det mäktigaste jag någonsin kommer vara med om och det är så jäkla häftigt att jag ska få ta del av en upplevelse som på något vis är så urmänsklig. Jag föreställer mig alla kvinnor som har fött barn genom tiderna, alla mina förfäder som gått igenom samma process. Generation efter generation av mammor som kämpat sig igenom barnafödandet, för att jag till slut ska kunna vara här.

Att få ta del av det arvet och vara en liten länk i en lång kedja av starka kvinnor känns helt storslaget!

Blandade bilder från månad tre! Öland, promenad runt sjön och LAN.

Läs fler inlägg om graviditeten:

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer