Graviditeten: Vecka 20 - 23.

2/9 - 29/9

Anteckningar.

Vecka 20.

- Ultraljud! Kul att se Knyttet igen!

- Skärmfri dag. Läste graviditetsböcker, tog en cykeltur till skogen och la ansiktsmask på kvällen.

- Gick till biblioteket med KB. Lånade flera böcker om födsel och barnuppfostran + en sagobok.

- Känner en massa sparkar ♥ längtar efter dig Knyttet!

Vecka 21.

- Igår kväll fick Kim känna de första sparkarna. Såå gosigt!

- Fick höra Knyttets hjärta idag! Kim tyckte det lät som psytrance.

Vecka 22.

- Knyttet sparkar en massa och jag buffar tillbaka, som en liten lek

- Tjejkväll! Åt god tacos och pratade. Berättade om Knyttet vilket kändes mysigt och kul. Trött men fin kväll.

Vecka 23.

- Skärmfri dag. Läste för Knyttet i hängmattan, en bok om babypsykologi.

Så här såg magen ut i början av månaden, nu syntes den verkligen på riktigt!

September! Månad fem! Halva graviditeten avklarad!

Började månaden med ett andra ultraljud. Mysigt! Det var kul att se Knyttet igen. Tyvärr fick inte Kim följa med den här gången heller, men han var med över Skype i alla fall. Syftet med ultraljudet var att de skulle kolla på bebisens olika kroppsdelar och kontrollera så att allt såg bra ut. Det var förvirrande att hänga med på vad det var som syntes på skärmen, men det var en lättnad att höra att allt var som det skulle. Minns att barnmorskan hade något frågetecken, jag tror det var något om njurbäckenet, men jag är inte säker? Hur som, när hon jämförde våra siffror med deras intervall låg det normalt. Hurra!

Det skedde dock ett litet, ska vi kalla det missförstånd, mellan mig och barnmorskan. Jag och Kim hade funderat fram och tillbaka hela graviditeten om vi ville veta kön eller inte. Kim ville vänta, medan jag kände att det kanske kunde vara skönt att veta. Precis innan jag skulle till ultraljudet kom vi fram till att vi skulle be barnmorskan skriva ner det på en lapp, så att vi kunde kolla på den om vi ville. Perfekt ju!

Lilla älsklingen ♥

När väl själva undersökningen var igång var jag så taggad på att se Knyttet att jag helt glömde bort det där med kön. Jag hade hoppat ner från britsen och gått ut ur undersökningsrummet innan det slog mig: Könet då!? Gick tillbaka och frågade lite tveksamt "är det inte den här undersökningen vi ska kolla bebisens kön?" Fick till svar ungefär något i stil med att "Vill du veta kön måste du säga det, förstår du väl? Mitt jobb är att göra en medicinsk undersökning!"

Haha, jag blev helt paff. Hade en sån tydlig föreställning att barnmorskan självklart skulle fråga ifall vi ville ta reda på könet. Jag tänkte då att det måste var något jag fått för mig från film, men i efterhand har jag förstått att det är olika från barnmorska till barnmorska och att många faktiskt får frågan.

Även fast det inte hade känts som en big deal att ta reda på kön innan undersökningen (vi hade ju trots allt tvekat in i det sista om vi ens ville veta) så blev jag sjukt besviken. En blandning av att det inte blev som jag hade förväntat mig och att min innan så fina barnmorska hade ett otrevligt bemötande gjorde mig såå ledsen. När Kim plockade upp mig utanför sjukhuset brast det för mig och tårarna sprutade en lång stund. Så dumt det kan bli, va?

I slutänden är det såklart allra viktigast att Knyttet mår bra inne i magen. ♥

Från mina anteckningar låter det som att jag läste mycket under den här månaden. Bebisen inne i magen lär känna mammans röst och blir trygg med den, därför tyckte jag det kändes bra att läsa högt. Jag var inne på biblioteket och lånade en gullig barnbok, men tror inte det spelar så stor roll vad det är för något man läser egentligen, haha. Det viktiga är att man får en mysig stund tillsammans, det blir ett sätt att knyta an till den lilla personen där inne.

Tror jag började läsa mer just för att graviditeten blev mer verklig när vi började känna sparkar och kunde få gensvar genom att buffa på magen. Det var så roligt! Nu på min babyshower hade vi frågesport om mig och då fick alla svara på frågan "Vad älskar hon mest med att vara gravid?" Kim gissade just sparkarna, medan jag svarade att det är själva upplevelsen av att bli mamma. Ju mer jag tänker på det desto mer känns det som att han hade minst lika rätt. Sparkarna är så fantastiskt mysiga och absolut en av de bästa grejerna med graviditeten. Det är svårt att riktigt sätta i ord, men man blir så glad varje gång man känner dem! Det liksom lyser upp hela ens själ. Haha, vad klyschigt det låter, men alltså det är sant. Lyckokänsla på en helt ny nivå.

Därför var det såklart förväntansfullt när Kim skulle känna dem för första gången. Minns att vi försökte få till det flera gånger, men varje gång jag kände något och bad honom lägga handen på magen blev det helt stilla där inne. Det är väl bra i och för sig om han har en lugnande effekt på bebisen, men lite besvikna blev vi ju. I minnet känns det som om det gick jättelång tid, från anteckningarna ser jag ju att det rörde sig om ungefär två veckor. Till slut, en kväll när vi lagt oss för att sova kom sparkarna igång ordentligt och Kim fick äntligen känna dem för första gången.

Var på en till kontroll hos barnmorskan också och fick höra hjärtslagen för första gången. Kim fick fortfarande inte vara med, men jag fick filma det åt honom i alla fall. Fick även reda på att min barnmorska skulle sluta. Det kändes lite tråkigt eftersom jag gillade henne, men har varit väldigt nöjd med den nya tjejen också.

Hur mådde jag då? Fortsatt väldigt bra, nästan bästa graviditetsmånaden hittills i det avseendet. Sov bättre än jag hade gjort innan och då mår man ju ofta bättre överlag. Hade stundvis ont i magen, typ som mensvärk och funderade såklart på om det var normalt. När jag ringde till barnmorskan sa hon att det var det. Höften fortsatte spöka men jag kunde ändå vara aktiv varje dag, vilket kändes skönt.

Det var nog allt jag hade att berätta om den här månaden. Har säkert glömt något, men får lägga till det i efterhand i så fall.

Magen i början och slutet av månaden!

Läs fler inlägg om graviditeten:

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer