Graviditeten: Vecka 32.

25/11 - 1/12

Min hjärna utvecklas nu i väldig fart och jag kan bearbeta information, spåra ljus, och uppfatta signaler genom alla mina sinnen. Redan innan jag träffar min mamma vet jag vem hon är. Jag kan känna igen henne efter förlossningen, på rösten och på lukten, som jag redan nu förnimmer inifrån magen. Det är mest mamma jag hör, men alla som pratar mycket med mig kommer jag ihåg. Så jag uppmuntrar prat- och sångstunder med andra som kommer vara en viktig del av mitt liv. Det är kul att lära känna varandra bättre redan nu!

Anteckningar.

- Träffade Kims pappa + flickvän på en promenad. Visade babyrummet för dem efteråt, mysigt!

- Kim och jag handlade kläder till Knyttet. Det var faktiskt de allra första kläderna vi köpte nya. Kändes speciellt! :)

- Fick hem ett paket med två gravidklänningar idag, jättefina! Skönt med något som är anpassat för den stora magen.

Ännu en vecka har passerat. Kim och jag pratade igår om hur fort graviditeten har flugit förbi, samtidigt som att det har gått jättelångsamt. Är det inte lustigt att det kan upplevas så? Känslan är att jag måste ha varit gravid i minst två år vid det här laget. Haha, allt annat är helt orimligt. Ändå är graviditeten ny och spännande och går jättefort.

Hur har veckan varit då? Hyfsat bra, tackar som frågar. Jag kämpar på med mitt mående. De flesta dagar går bra men stundvis känner jag mig nedstämd. Tråkigt men sant. Försöker vara snäll och förstående mot mig själv. Prioriterar att vila och göra saker som får mig att må bra. Siktar på att komma ut på promenad två gånger om dagen, en innan lunch och en efter. Jag tror det gör lite skillnad? Det är tre veckor kvar till årets mörkaste dag, sedan vänder det och går mot ljusare tider igen. Gäller att hålla ut nu!

Fysiskt mår jag.. helt okej. Krämporna blir fler men de går att leva med. Jag nämnde halsbränna förra veckan och den visar fortfarande sitt fula tryne ibland. Jag har allmänt känt mig lite konstig i magen faktiskt. Antar att det börjar bli trångt där inne. Läste att Knyttet väger runt två kilo. Helt sjukt! Tänk er att en två kilos varelse bor i mig!?

Här är de små kläderna som Kim och jag köpte ♥

Höften gör fortfarande ont till och från. En bra sak som kom med graviditetsdiabetesen är att jag har pushat mig själv att ta fler promenader. Innan var jag rädd att det skulle bli värre med höften om jag gick för långt men jag var nog lite väl försiktig.

Och det där med gravidhjärna alltså! Den är riktigt påtaglig nu! Jag glömmer bort vad jag har sagt två sekunder efter att jag har sagt det och måste dubbelkolla saker flera gånger. Haha, hoppas verkligen inte det är permanent. Jag har alltid varit stolt över att vara skärpt och ha bra minne. Känns lite som att jag tappat en del av min personlighet nu.

I fredags var det black friday och jag skäms för att erkänna det, men jag lade ner liite för många timmar på att hitta billiga julklappar. Skulle nämligen inte bara köpa våra julklappar, utan tog även på mig den "roliga" uppgiften att hjälpa min pappa med presenter till hela familjen. Haha, tyckte det lät toppen, men det blev ett riktigt monster-projekt. Alltså, nästa år lovar jag att ha bestämt vad som ska inhandlas redan i förväg. Nu blev alla jämförelser av saker och priser under rean som ett stort svart hål som slukade mig hel. "Kommer den här presenten uppskattas?" "Är det billigare i någon annan affär?" "Finns det något mer jag behöver, så att jag slipper betala frakten?" Usch, jag ryser! Min fina julkänsla har definitivt fått sig en törn efter detta.

Presenter är faktiskt den del av julen som innebär mest stress för min del, så det känns skönt att ha det avklarat. Är glad att jag lyckades uppnå mitt mål om att ha allt ordnat redan i november. (Nästa år satsar jag på typ juni.) Nu ser jag fram emot mysiga paketinslagningskvällar med glögg och julmusik. Stressen läggs härmed på hyllan, tack för mig!

Läs fler inlägg om graviditeten:

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer