Graviditeten: Vecka 33.

2/12 - 8/12

Jag är ganska trött vid det här laget och sover mycket, 90-95% av tiden faktiskt. Mammas aktiviteter påverkar mitt beteende och min aktivitetsnivå styrs av vad, och på vilka tider, mamma äter, vad hon gör med kroppen och av ljuden som omger oss. Mamma kan bli lite orolig ibland om hon inte känner av mig så mycket. Då puttar hon på mig och jag signalerar tillbaka att allt är okej och att jag har det bra härinne. Om jag inte gör det kanske jag sover djupt, men för säkerhetsskull är det bra om hon kontaktar sin barnmorska eller sjukhuset så de också får kolla. Jag är nu inne in en tillväxtperiod och mitt protein- och fettbehov är stort under de kommande veckorna. Det är bra om mamma äter en nyttig och balanserad kost så att vi båda får i oss lite extra näring.

Anteckningar

- Tror knyttet kanske har börjat fixera sig? Låg med huvudet neråt enligt barnmorskan och det värker och ilar i bäckenet.

- Överrasknings-baby shower! Knyttet är så älskad ♥

- Ledsen pga otrevligt bemötande från specialistmödravården, men fortfarande såå glad och tacksam för min baby shower!

Vecka 33! Var hos barnmorskan i fredags, allt verkar rulla på som det ska. Sf-måttet ligger på 29 cm, vilket är helt enligt kurvan. För tre veckor sedan låg det på 27 cm. Hjärtat slår ca 150 slag/minut och barnmorskan kunde känna att bebisen ligger med huvudet neråt, men är inte fixerad ännu. Alltid skönt att komma dit och höra att allt är bra! Nästa gång ska vi göra ett ultraljud för att försäkra oss om att barnmorskan har känt rätt och att huvudet faktiskt är neråt, det ska bli kul att se den lilla filuren igen.

Hur är det den här veckan då? Min mage är fortfarande lite konstig. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men den känns off. Har inte någon matlust. Kan känna mig hungrig men inte sugen på någonting. Försöker äta ändå, men det är tröttsamt. Tråkig grej när mat liksom blir glädjelöst. Har ännu en gång blivit sugen på okryddad mat. Kim testade att krydda min kycklingfilé med endast salt och peppar, men till och med det var för mycket. När den var helt okryddad var jag mer nöjd. Folk fattar inte hur jag kan vilja äta det och jag tycker väl inte att det är direkt gott, men det är bättre än alternativet helt enkelt.

Har fortfarande lite halsbränna men det har blivit bättre. Dricker mindre vatten till maten och det hjälper tror jag. Starka kryddor brukar göra halsbränna värre, kanske finns det en koppling till varför jag inte är sugen på kryddor?

Kims vs min kyckling. :(

Har varit trött. Mår oftast bra under dagen, men fram mot kvällen känner jag mig konstig och ledsen vissa dagar. Tar mig inte tid att vila särskilt ofta på dagarna just nu och vissa nätter sover jag inte mer än fem-sex timmar. Då blir det väl så. Det är jobbigt men går att ta sig igenom. Kim stöttar upp med massage, kramar och snälla ord. En kort promenad kan hjälpa mig komma på andra tankar. Skriva av sig i dagboken är bra också. Såklart är viktigaste av allt: att sova.

Vad gäller förberedelser får jag inte jättemycket gjort just nu. Har en del saker jag vill bocka av fortfarande men vet inte när jag ska orka. Får anstränga mig mer än vanligt för att få vardagssysslorna gjorda. Orkar inte diska, vill inte torka, skiter i om det är rörigt!!

Haha, det låter som att jag är helt slut och inte orkar någonting, så är det inte, men jag unnar mig att ta det lugnt och göra saker jag mår bra av hellre än att vara hård och tvinga en massa. Speciellt att fixa till Knyttet ska väl kännas kul och mysigt, inte som ett stort överhängande krav? Både sömnen och orken har blivit bättre nu mot slutet av veckan. Håller tummarna att det fortsätter så.

En sak som är väldigt jobbig just nu är det här med graviditetsdiabetesen. Det har blivit en stor stress. Jag har haft svårt att se samband mellan vad jag äter och när blodsockret stiger. Jag äter något som ska vara okej och ändå stiger det, sen ligger det bra när jag testar att äta något sött!? En gång när jag låg lite högt provade jag att testa igen, då låg det en hel enhet lägre och räknades som normalt. Känns jättekonstigt! Det har liksom blivit jobbigt att äta, för jag vet inte hur kroppen kommer reagera.

Sen hjälper det inte att de var otrevliga på specialistmödravården när jag skickade in mina värden i söndags. Det lät som att de antog att jag åt massa skräp för att något värde högt, men hallå? Den gravida kroppen har svårare att reglera blodsockret. Varför inte fråga vad jag åt så att vi kan se över det tillsammans istället för att anta att jag "fuskar". Upplever dem som hetsiga och att de stirrar sig blinda på alla risker.

Det känns lite som att jag har förlorat makten över min kropp och graviditet. Får tårar i ögonen när jag skriver det, för det känns jättesorgligt. Jag har under hela graviditeten känt mig stark och trygg i att jag och min kropp vet vad vi gör. Att jag är gjord för att bära ett barn och klarar det här galant, men nu känner jag mig så osäker och stressad på grund av allt det här.

Jag har ju berättat tidigare att min största rädsla kring förlossningen är att vårdpersonalen inte ska se mig eller respektera mina önskemål. Den rädslan har verkligen inte blivit bättre efter allt det här. Känns som att jag bara är en massa siffror som ska ligga inom ramarna, följa kurvan. Det spelar ingen roll vad jag själv tycker eller hur jag känner att mitt barn mår. Hatar att jag låter det påverka mig så mycket. Stress är absolut inte heller bra för bebis. Åhh, är så besviken. Ångrar att jag inte pushade för att bli testad igen när de ställde diagnosen, eftersom mitt värde låg precis över gränsen. Känner att alltihop har blivit så oproportionerligt. En av de stora riskerna med graviditetsdiabetes är att bebisen blir för stor, men min mage ligger fortfarande under medelkurvan. Suck, aja, får försöka vara tacksam att vi har tillgång till bra vård här i Sverige

Till något roligare! Blev överraskad av min närmsta familj med en baby shower i helgen. Wow, är så lyckligt lottad som har världens bästa människor i min närhet! Tänkte jag skriver mer och visar fler bilder i ett separat inlägg, men ville nämna hur glad och tacksam jag är. Det blev verkligen världens bästa dag!

Läs fler inlägg om graviditeten:

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer