Min personliga favorit

Hej mina solstrålar!

Bayon är min favorit av de tempel vi besökte. Jag gillar verkligen de leende ansiktena som sitter på tornen. Det är något fridfullt men tankeväckande med dem.

Angkor Thom "den heliga staden" var Khmerrikets sista huvudstad. Under sin storhetstid var staden välutvecklad och mycket större än de största städerna i Europa. Man uppskattar att det bodde upp mot fem gånger så många människor här som i London.

Precis som Angkor Wat är Angkor Thom omringad av en vallgrav och en mur formad till en perfekt fyrkant sedd uppifrån. I stadens mitt ligger Bayon, kung Jayavarman VIIs statstempel. Han är känd som "the great builder king" och utvecklade Angkor mer än någon annan regent. Det är svårt att tänka sig att dessa mäktiga byggnader upprättades för 900 år sedan.

Vi blev avsläppta innan bron och gick in i Angkor Thom genom den södra porten för att sedan åka vidare mot Bayon. Ni kanske känner igen de leende ansiktena? 37 av 54 torn står kvar idag och tillsammans har de upp emot tvåhundra ansikten!

När vi var där antog jag att ansiktena föreställde Buddha själv men det finns olika teorier om vem som är avbildad. Vissa tror att det är Avalokiteshvara, en bodhisattva som personifierar medkänslan hos alla buddhor. Andra säger att det är Jayavarman VIIs eget ansikte, eftersom de liknar andra statyer av kungen. Teorierna behöver dock inte utesluta varann, som kung ansågs han inte bara vara "lord of the world" utan också "god-king" - en personifiering av gudarna.

Historien bakom namnet Bayon är lite gullig. Templets ursprungliga namn var Jayagiri "segerberget". När fransmännen återupptäckte det kallades det Banyan-templet. Banyan eftersom det sägs vara trädet Buddha satt under när han blev upplyst. När lokala Khmerer arbetade med att renovera templet uttalade man det fel och kallade det istället Bayon, som fastnade.

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer