Mot Kambodja!

Hej fina ni! Äntligen kommer jag med en uppdatering! Vårt internet har varit bråkigt och jag har varit sjuk sen igår, dock är det på bättringsvägen nu! Idag ska jag berätta om vår resa från Koh Chang till den Kambodjanska gränsen vid Hat Lek! Dagen började strax efter åtta då vi gick upp och började packa ihop våra saker. Vår host Zod erbjöd sig att skjutsa oss till piren, väldigt snällt av honom! Där ifrån tog vi en taxi till färjan, så det var ungefär samma resa som när vi kom dit.

När vi kommit av färjan väntade bilar för att ta oss till busstationen i Trat. Där fick vi vänta en stund på en minibuss som åkte mot gränsen. Resan varade ungefär en timme och var ganska händelselös. En skum grej som hände var när vi gjorde ett stop vid immigration, som låg strax innan gränsen. Då hoppade chauffören ut och plockade upp ett paket som han gick iväg med. Haha, känns så typiskt Thailand på något vis att agera postombud samtidigt som man är taxichaufför. När han kom tillbaka hade han med sig en påse med musslor som han åt medan han körde. Luktade inte jättegott!

Busstationen i Trat.

Några bilder från staden.

När vi körde in vid närheten av gränsen började några killar springa efter bussen. När vi stannade slet de upp dörren, viftade och skrek mot oss. Vi blev lite ställda i en halv sekund innan det visade sig att de kände en kille på bussen? Haha och där satt vi och trodde vi skulle bli kidnappad eller nått. Vi klev av och det var då dags att gå över gränsen. På den thailändska sidan gick allt smidigt och med stämplar i passen skickades vi vidare mot det Kambodjanska kontoret. Där stod det ett antal killar som skulle "hjälpa" oss. Bland annat vill de att man ska göra en hälsoundersökning som är helt onödig, men som såklart kostar en slant. En kille stod och fyllde i arrival cards, papper man ska skriva sin passinformation osv. Vi såg inte papperna någon annan stans så vi lät honom hjälpa oss. Jag blev lite tveksam eftersom han inte såg speciellt "officiell" ut (jag har läst att man aldrig ska ge sitt pass till någon som inte har uniform) och mycket riktigt ville han ha pengar för besväret när han var klar.

Vi fick som tur var tillbaka våra pass och kunde gå till arrival-luckan. Killen följde efter och försökte småprata samtidigt som han fortsatte propsa på att vi skulle betala. När vi kom fram till luckan försökte han visa oss hur vi skulle göra när de skulle ta våra fingeravtryck, men visade helt fel? Jag var lite envis och avvaktade med att ge honom pengar medan gränspoliserna kollade våra pass. Det måste ha tagit för lång tid för att vara värt pengarna för helt plötsligt var han borta. Killen som hade försökt få oss att göra hälsoundersökning kom tillbaka och ville skjutsa oss till stan men vi tackade nej och sa att vi ville kika runt en stund innan vi åkte. Då var han plötsligt inte lika glad och trevlig mot oss längre, så tråkigt..!

Jag hade läst att det skulle finnas en ATM vid gränsen men vi gick runt några minuter utan att hitta någon. Hela tiden var det folk som frågade vart vi skulle. Vi gick bort en bit och då kom det en kille med tuk-tuk som än en gång frågade var vi skulle. Vi tvekade lite och jag tror han förstod att vi var trötta på folk som försökte lura oss. Han sa att han skjutsade folk från stan till gränsen, vi kunde lika gärna åka med så att han inte behövde köra en tom tuk-tuk tillbaka. Vi frågade vad det skulle kosta och han sa att vi fick betala vad vi ville, i vilken valuta vi ville. "This is Cambodia" skrattade han. Vi bestämde oss för att hoppa in.

Efter bokstavligen två minuter stannade han vid en liten stuga där det stod en gränspolis. Han sa att de skulle kolla våra pass. Kim och jag tittade på varann lite osäkert. Kollar det verkligen passen direkt efter gränsen? Försöker de lura oss på onödiga pengar igen? "Is it free?" sa jag till slut, haha. Killen som kör oss skrattade och nickade. Så vi lämnade över våra pass, de tittade att allt var i sin ordning och vi kunde åka vidare. Mycket skumt. Kände oss lite paranoida men det gäller att vara på sin vakt! Har läst om folk som har blivit lurade av både gränskontrollen och polisen, det finns mycket korruption. Även om det var jobbigt att gå över gränsen hade vi tur som inte blev av med pengar eller behövde vänta i timmar på att få komma igenom. Samtidigt funderar jag på om det är värt att lägga energi på att vägra betala i sådana situationer. Oftast handlar det bara om några dollar, som nog betyder mer för dessa människor än för oss. Även om man av principskäl inte vill betala så bidrar det nog inte till att förändra situationen i stort. Svårt det där! Vad tycker ni?

Vi åkte vidare mot Koh Kong, staden som ligger intill gränsen. Vi var lättade när vi kom fram. Äntligen var vi över i Kambodja! Är glad att vi till slut hittade en kille som ville hjälpa istället för att lura oss. Det är så dumt med människor som är giriga och blir otrevliga när man tackar nej, de vill man ju inte ge sina pengar till alls. När jag träffar någon som den här killen, som inte tittar på en som om man vore en vandrande plånbok, utan faktiskt är schysst betalar jag mer än gärna extra. Vi tackade så mycket för hjälpen, killen berättade att han heter Hari och jag frågade om jag fick ta en bild. Skönt att allt löste sig till slut!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer

Inger gunninge
,
hej roligt att ni har kommit över till kambodja utan större problem. vi ser fram emot fler skildringar från er resa. många kramar mormor o morfa
bergstrandanna
bergstrandanna,
Kul att ni vill läsa 😊 Vi har tänkt ringa er, ikväll kanske? Kram!!
nouw.com/bergstrandanna