Novembertankar

Det här inlägget skrevs för nästan exakt ett år sedan, den andra november. Förra året var tufft för min del och bar med sig många motgångar. Mot slutet mådde jag inte särskilt bra. Tyvärr blev jag väldigt självkritisk och jag skrev många inlägg som aldrig publicerades. Alla kanske inte representerar hur jag tänker just nu, mycket har ändå förändrats det senaste året, men jag tycker att vissa av dem förtjänar att delas ändå.

Hallå godingar! Nu är jag tillbaka efter ännu en paus. Hösttröttheten har gjort sitt och jag har inte orkat lägga energi på bloggen. Har inte heller känt för att dela med mig.

Om jag inte publicerar på ett tag känns det svårt att komma igång igen. Jag får som en mental spärr som är svår att övervinna och det jag skriver känns inte tillräckligt bra. Samtidigt är det viktigt för mig att inte pressa fram inlägg. Jag vill att bloggandet ska vara kul och kravlöst!

Jag har märkt att jag ibland mår bäst av att låta saker ta tid. Ofta har jag något i bakhuvudet en längre tid, till exempel en förändring jag vill göra. Ibland kämpar jag för att genomföra förändringen, men det känns tungt och motigt. Men så plötsligt en dag tycks det liksom hända av sig själv. Det som varit trögt blir från ingenstans enkelt. Då tänker jag att jag var tvungen att invänta rätt tid. Jag ser det som att jag har laddat upp inför det perfekta tillfället.

Missförstå mig inte, jag vet att många saker i livet kräver hårt arbete och engagemang. Det här tankesättet kanske inte passar alla. Men för mig som alltid varit målinriktad och högpresterande är det skönt att få släppa taget och helt enkelt låta saker lösa sig. För de gör de oftast till slut.

I dagens prestationsbaserade samhälle känns det häftigt att kunna lita på sin egen förmåga på det sättet. Jag behöver inte uppnå alla mina mål nu direkt, bara för att bevisa att jag kan. Jag vet att jag har kapacitet att ta mig vart jag vill i livet. Men jag orkar inte vända ut och in på mig själv för att passa in i någon annans mall för vad som är framgångsrikt.

Därför väljer jag att låta saker ta tid. Det som händer händer och resten är inte menat för mig.

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer