Tempel, tivoli och en nakenmodell

Sista dagen i Phnom Penh tog vi det relativt lugnt. Vi hade gjort mycket den senaste tiden och var rätt trötta. Det gick åt mycket energi till att bearbeta de tankar och känslor som väcktes av att lära sig om folkmordet. Jag vrider och vänder på det hela för att försöka förstå, hur kan folk vara så oerhört grymma mot varandra? Även om det finns olika förklaringar är det svårt att begripa vansinnet.

Ibland tittar jag mig omkring och slås av hur vackra vi människor är. Vackra, vänliga, givmilda, uppfinningsrika, fantastiska. Det krossar mitt hjärta att det samtidigt tycks finnas obegränsad kapacitet för ondska. Att vi så lätt går vilse i mörkret och skadar varann. Det väcker ett starkt driv att vilja göra skillnad, att bidra till en bättre värld, ägna mitt liv åt att sprida värme och glädje till andra.

Hur som helst, på kvällen skulle vi besöka templet Wat Langka som låg i närheten. Jag ville delta i den allmänna meditationen som hölls där. Kim följde mig dit, men först sprang vi förbi en kontorsaffär för att köpa ett ritblock. Jag skulle nämligen träffa Borey igen för att gå på något som kallas för drink and draw. Har letat efter ett ritblock sedan vi kom till Asien, är glad att äntligen ha fixat ett!

Vi gick till Wat Langka, väl där tittade vi runt på tempelgården en snabbis innan Kim gick hem igen. Han var inte intresserad av att meditera, haha. Jag gick in i en stor, mörk sal. Längst fram stod en stor Buddha-staty. Väggarna var prydda med olika målningar som berättade om Buddhas liv och på golvet låg kuddar uppradade. Jag gick runt och kikade en stund innan jag satte mig.

Salen började sakteligen fyllas på med folk. Det var ungefär tio minuter kvar tills det skulle börja. När jag väl satt där i lotusställning insåg jag att det var länge sedan jag satt så. Kroppen var ovan och det blev snabbt obekvämt. Då hade sessionen inte ens börjat!? Jag kollade på klockan och väntade. När den var fem över insåg jag att inget skulle hända och att alla andra redan hade börjat. Ingen munk i orange dräkt kom fram för att prata eller sätta sig längst fram, som jag hade föreställt mig.

Jag slöt ögonen och fokuserade på min andning. Eftersom jag inte gjort det på länge var det svårt att koncentrera sig. Jag kom på mig själv med att tänka på annat, men det är helt naturligt att tankarna vandrar. Ibland blev jag otålig och tittade på klockan, men ofta hade det faktiskt gått längre tid än jag trodde. Efter en halvtimme gick ett par av deltagarna. Jag funderade på att göra likadant, men bestämde mig för att försöka hålla ut. Jag hade åtagit mig att meditera en timme, då skulle jag göra det också, även om det var jobbigt. När timmen var slut kom en munk och ringde i en liten klocka, ett skönt sätt att komma tillbaka till verkligheten om ni frågar mig.

Jag skrev ett stycke som handlade mer ingående om vad jag tänkte och kände under meditationen, men valde att stryka det. Dels för att det känns som väldigt personlig information, men också eftersom jag vill undvika att ge en bild av hur meditation är. När jag lärde mig att meditera skapade nämligen mina förväntningar stora hinder för övningen. Det är helt enkelt bäst att ha ett öppet sinne och inte försöka jämföra sin upplevelse med någon annans! Om du vill prova finns det många bra guider online :)

Jag lämnade templet med ny energi och skyndade för att hämta mitt ritblock. Jag hade bett Borey hämta mig men han hade inte svarat. Jag tvekade på hur jag skulle göra. Det kändes lite läskigt, men jag bestämde mig för att ensam promenera bort till baren, några kvarter bort. I en mörk gränd såg jag skylten till baren Cloud och klev in genom dörren precis när det skulle börja. Jag hade haft mina aningar om vad kvällen skulle innebära, men inte varit helt säker - vi skulle alltså rita av en nakenmodell.

Jag blev glatt överraskad eftersom jag velat testa på krokiteckning. Dels för att jag gillar att rita, men också för att jag hört att det är befriande. Nakenhet är ett tabubelagt ämne - många trivs inte med att vara nakna, speciellt inte framför andra. Kroki skapar ett rum där kroppen är i fokus utan att bedömas. Det var kul att jag av en slump hamnade på det här i Phnom Penh. När jag gick till baren hade jag som sagt mina aningar, men var inte helt säker.

Det började med att modellen gjorde fem olika poser på ynka två minuter vardera. Det var supersvårt, jag var inte i närheten av att göra fullständiga teckningar. Sedan fortsatte vi med två på fem minuter och en på tio minuter. De gick bättre för varje försök, men jag var fortfarande inte tillräckligt snabbt för att bli färdig.

Det var häftigt att rita av en levande modell, som dessutom var i princip naken. Tjejen var väldigt vacker och jag märkte att jag ville stanna upp och granska hennes utseende, men det fanns helt enkelt ingen tid. Det enda jag kunde fokusera på var att försöka få till linjer och skuggor för att återskapa hennes kropp på mitt papper. Det var coolt, om än ovant med sådär obrydd nakenhet. Det var inte pinsamt, det var ingen som skämdes. För en gångs skull handlade det inte om att bedöma hur någon såg ut, utan endast om att fånga vad vi såg.

Vi tog en liten paus och gick ner till baren. Jag köpte ett glas rött och pratade med några av de andra deltagarna. När vi skulle rita igen blev det två teckningar på vars tio minuter, sen fick vi rösta på om modellen skulle göra en eller två poser på de resterande tjugo minuterna. Det blev en, vilket jag var glad över. Äntligen skulle jag få lite tid på mig! Jag blev likväl inte klar, kvinnan saknar ansikte, men jag blev rätt nöjd över min teckning ändå. Det var ju trots allt första gången! Förut har jag mest ritat porträtt, men Kim tycker jag har fallenhet för det här och jag tror jag håller med.

När sessionen var slut gick vi ner i baren igen. Borey hade hört av sig, han hade varit på husjakt med sin syster och glömt bort tiden. Jag bad honom komma dit och följa mig hem, så att jag inte behövde gå ensam. Han ville visa mig lite mer av staden så vi åkte ut en snabbis till Koh Pich, Diamond Island, en ö som ligger i närheten. Där fanns ett nöjesfält som var totalt täckt i neonljus. "Kul för barnen" sa Borey, haha, men jag var nog minst lika förtjust, det var jättefint! Vi köpte varsin sockerrörsjuice (som inte föll mig i smaken alls) och pratade en stund innan han körde hem mig.

När jag kom tillbaks gick Kim och jag gick ut för att äta. Först såg det ut som att allt var stängt, men vi gick ner till tuktuk-barerna som jag var vid dagen innan och där fanns några matställen. Kim köpte kycklingburgare, jag tog en panini, mums! Sedan var det dags att gå hem och förbereda inför ännu en tidig dag och en lång bussresa. Tack för den här gången Phnom Penh, kul att vi tyckte om dig mer än vi trodd. Vi ses igen!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer

Inger Gunninge
,
hej på er följer med intresse allt ni har varit med om. både roliga och hemskheter. men det är ju minnen för livet. Här fortfarande 28 grader varmt Vi längtar efter regn. Många kramar mormor o morfar