Veckans planer.

Måndag.

Plugga till programmeringsprovet, kanske åka till biblioteket och sitta där ett par timmar. Ska höra av mig till vikariepoolen och börja kika på platsbanken. Snart tillbaka till arbetslivet för den här tjejen. Träning med min dansgrupp på kvällen.

Tisdag.

Åka till komvux och skriva prov på morgonen. Läkarbesök på eftermiddagen. Jobb i Vetlanda under kvällen/natten. Någonstans där emellan ska jag försöka hinna med att skriva på min fördjupningsuppgift och öva på dansen.

Onsdag.

Ta bussen hem och sova några timmar. Studier och dans även idag. Åka en sväng till tippen och eventuellt gå på föreläsning, eftersom det är psykiatrivecka på sjukhuset just nu!

Torsdag.

Sista dagen innan fördjupningsuppgiften ska in. Tänkte varva skolarbetet med att tvätta. Vår hyresvärden ska installera fiber i lägenheten, vilket inte känns helt dumt.

Fredag.

Nu är den här! Den sista dagen av kursen! Är förhoppningsvis redan klar med inlämningen, annars är det dags för det absolut sista finliret! Ska försöka hinna med att städa av lägenheten inför helgen också.

Lördag.

Om vi inte gör det redan på fredagen ska vi fira att kursen är avslutad och att jag nu officiellt har en gymnasieexamen! Är så jäkla stolt över mig själv! Att testa Pinchos i Vetlanda eller åka till Jönköping låter som en bra plan.

Vi ska ta över ett par möbler av Kims mamma, därför blir det en tur till Vetlanda mitt på dagen för att hämta dem. Två skåp och ett nytt soffbord som kommer passa toppen hemma hos oss, dock blir det tungt att bära! Sen ska vi bjuda på fika efteråt, mys!

Söndag.

Tänkte unna mig en dag utan planer. Gärna en tur till skogen.

En ganska intensiv vecka för min del eftersom jag har både prov och inlämning i programmeringen, samt dansuppvisning nästa vecka. Skola, skola, skola och dans, dans, dans är det som gäller.

Det är första gången på väldigt länge som jag ska uppträda inför publik och jag är grymt nervös. Har dansat i två terminer, men gick igenom en så pass jobbig period i våras att jag skippade uppvisningen då. Därför känns det lite som min revansch nu. En knäpp på näsan till det dåliga måendet och alla händelser som bidrog till det.

Dock har jag verkligen fått kämpa med scenskräcken. Panikkänslorna och klumpen i magen har tett sig oövervinnerliga. Jag har starkt övervägt att inte vara med den här gången heller. Till slut bestämde jag mig ändå för att göra det. Jag vill inte vara den som backar för något som skrämmer mig.

Därför satsar jag på att öva så mycket som möjligt de kommande två veckorna. Jag märker att det redan har börjat höja självförtroendet! Som sagt, revansch!!

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer