Alltid erbjuda en varm famn när det behövs

Okej, här har ni en riktig hörnsten i mitt föräldraskap! Har hon ramlat? Kram! Är hon ledsen? Kram! Klängig? Kram! Arg? Kram! Glad? Ni gissade det, kram!

Det funkar såklart inte alltid och det är helt okej om hon tackar nej, men att få “komma hem” till sin förälder är ofta det största vi kan göra för ett litet barn som har det jobbigt.

Ett tankesätt jag gillar är: barn är inte jobbiga, de har det jobbigt. Tänker vi så får vi det lättare att hjälpa dem genom alla känslostormar.

Barn är helt utlämnade åt oss vad gäller att förstå och reglera vad som händer inom dem. De lever i nuet fullt ut och när en stor känsla kommer över dem reagerar de. Det är inget konstigt eller fel, däremot kan det nog vara skrämmande där mitt uppe i stormen. Då behövs vi vuxna som lugna trygga fyrtorn som lyser vägen in mot land. Inte för att ta bort det som känns jobbigt, men för att vägleda tillsammans.

Kroppskontakt hjälper till att lugna nervsystemet och signalerar för barnet att allt är okej. Det är ett sätt för dem att tanka energi och trygghet. Det sägs till och med att det stärker immunförsvaret, hur coolt!?

Så jag kramar, jag gosar, jag bär. Inte bara för att det är mysigt utan också för att jag tror att jag kommer ha tillbaka det många gånger om genom att det stärker henne som person och bandet oss emellan.

Hur ser ni på kroppskontakt, är det något ni reflekterar över?

Med kärlek, Anna

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *